Vad gör man i Vingåker en onsdag? Först och främst jobbar man, jätteskoj!, träffade visserligen en hundmänniska och det livar upp dagen kan jag lova. Ägnade första halvtimmen åt att ringa återbud för en kollega som hade sjuka barn. Man kan ju skatta sig lycklig som har passerat det stadiet i alla fall. Hade visserligen dottern hemma idag igen pga huvudvärk som troligen kan kopplas till hennes hjärnskakning samt till den ljudnivå som råder i hennes klass. Brukar fundera på om det är någon som håller på och torterar någon i bakgrunden när jag ibland är tvungen att ringa henne i skolan. Tacka vet jag vår studierektor i min grundskola. Han var fd militär och alla respekterade vad han sa, idag vågar ju inte lärarna säga ifrån på skarpen för då blir många anmälda. Jag läste bara häromdagen en likabehandlingsplan som gäller på sonens skola. Vad jag fick ut av den var att den nästan bara gällde eleverna och att behandlingen av de vuxna från elevernas sida inte var lika klart uttalat. Nog om detta.

Efter arbetet blev det en tur till affären. Hembiträdet Inga har tydligen sagt upp sig och matmonstret har härjat fritt utan att maken märkt något. Maken har ju varit ledig men maten kommer ju alltid hem ändå så varför bry sig.

Väl hemma igen såg jag i alla fall till att sonen fick plocka in varorna. Vi har en outtalad överrenskommelse att den som handlar slipper den sysslan. Sedan tog Pyret och jag oss en liten mysstund i sängen. Då ska jag klia henne på magen och hon ålar runt för att hitta rätta stället att ligga på. Idag matvägrade hon på morgonen och sedan ville hon absolut inte gå ut. Jag hoppas ju att det är tecken på att hon ska börja löpa men det kan ju lika gärna vara att hon är lite "knäppare" än vanligt. På kvällsprommisen skulle hon inte gå förbi Cheyennes hus, jag såg spår i snön så jag visste att de redan varit ute. Fick dra med henne, ser bra ut att komma släpande med en liten hund. När jag skulle avlämna den obligatoriska lilla svarta plastpåsen bestämde sig lilla voffsingen för att definitivt inte gå nedför gångvägen till latrinen. Istället gjorde hon ett jätteryck i kopplet när jag kommit halvvägs ner för backen och underliggande is i kombination med olika rörelseriktningar på min kropp gjorde att jag mycket graciöst satte mig på akterkastellet. Tur att man är välmadrasserad säger jag bara. Svanskotan klarade sig skapligt och "mörade" skinkor har ingen dött av. Enda problemet med det är att jag ska sitta på kurs hela fredagen men men. När jag sen kom upp hade lilla fröken bestämt sig för att gå hem. När en terrier bestämmer sig spelar storleken ingen roll. Jag fick henne inte ur fläcken så matte fick abdikera även om det sitter hårt åt. När vi nu kommit hem springer hon runt och fjäskar som vanligt. Jag lovar att hon om någon timme glömt att hon varit ute och då talar om för mig att "matte du har glömt min kvällspromenad". Då blir det mattes tur att morra!!!!

Kram och Natti, Natti

Usch och fy vilken morgon. Skulle bara sträcka ut mig litegrann. När jag fått upp armarna ovanför huvudet krasade det till i bröstryggen och där stog jag. Funderade länge på hur jag skulle få ner armarna utan alltför mycket smärta men till sist gick det. Åkte till jobbet, bra att man kan vägen för det var liksom inte läge för att vrida på huvudet. Tur att man jobbar där man gör. Vår ena sjukgymnast kunde förbarma sig över min rygg under förmiddagen och många sk låsningar släppte. Tyvärr känns det ju som om man blivit överkörd av en ångvält men jag fixade ju att vara kvar hela arbetsdagen så det var ju alltid något.

Vid 18-tiden samlades dem som ville från vår lydnadskurs för lite egenträning på klubben eftersom Therese är i fjällen denna vecka. Körde med Milou och han går riktigt bra. Har dock lite svårt med koncentrationen när matte klätt på honom hans overall. Han gör alla möjliga krumsprång för att komma ur den. Mot slutet av träningen tog jag av honom overallen och det var det bästa som kunde hända honom. Han var så lycklig så att han till och med lade sig frivilligt i snön och det vill inte säga lite.

Efter träning och fika satte Nina och jag oss och gjorde grovplaneringen för vår aktiveringskurs som börjar den 26 mars. Vi hade ett gammalt koncept att gå efter och sedan ändrade vi utifrån våra ideér. När vi satt där kom vår nya ordförande Stenis och undrade vad vi sysslade med, man kände sig lite tagen på bar gärning. Det måste dock vara kul för Stenis att komma till klubbhuset där några sitter i klubblokalen och planerar agilitykurserna och Nina och jag i köket planerandes för aktiveringskursen. Det är en otroligt aktiv klubb.

När vi var klara passade jag på att gå kvällsturen med Pyret. När vi kom ut i skogen började hon morra och vägrade att gå. Jag varken såg eller hörde något men spöket hon fått syn på gjorde att vi fick vända. När vi kom ut till gatlyktorna igen började jag fundera på om jag har en Borderterrier Ridgeback. Eftersom hon blev trimmad igår har hon inte mycket ragg att resa men hon hade en fin sträng längs med hela ryggen. Hon var jättenöjd med att få hoppa in i bilen och åka hem. Kram och Natti, Natti!

Har knyckt lite information från Maddes (Tomaros) blogg, (med hennes goda minne).

SÖKES!

HUNDAR FÖR UTBILDNING till

”SÖKHUND MED INRIKTNING BORTSPRUNGNA HUNDAR”!!!

Är Du intresserad av att utbilda Din hund till ”Sökhund med inriktning på Bortsprungna hundar”? Då ska Du kontakta oss omgående! Ett fåtal platser finns kvar. Utbildningen sker lokalt och med successiv handledning från Dorras Hundfysik (räddnings- och tjänstehundsutbildare).

Utbildningen bedrivs helt ideellt av oss som även är VHK medlemmar.

Kontakta Madde Eriksson 070-241 51 95,

Kristina Rönnqvist Karlsson 070-360 52 02

eller Niklas Dahlström 070-3692648

OBS! Du kan också anmäla Dig utan hund som sökhjälp! 

Milou och Pyret efter ett lyckat sök!

Idag var min lediga dag. Jag måste vara en riktig tidsoptimist för jag hinner aldrig det jag planerat. Idag skolkade Pyret och jag till och med från öppet hus på klubben. På eftermiddagen satte jag igång hundtortyren. Jag trimmade Pyret helt och jag kan garantera att det inte är hennes favoritsysselsättning direkt. Hon säger ingenting men försöker hela tiden rymma. Efter 3,5 timme sittande mitt på köksgolvet med en trilskandes hund hade jag lyckats rycka det mesta av pälsen. Jag ska väl inte skriva om hur det kändes när jag skulle upp från golvet. Maken erbjöd sitt stöd genom att påpeka att han kunde hämta sin motorlyft från garaget.
Efter kvällspromenaden fortsatte tortyren. Voffsingen fick duscha. Som jag skrivit tidigare hatar hon duschen. Jag tror jag kommer att få sova själv i min säng inatt för blickarna Pyret ger mig när jag bara närmar mig är allt annat än vänskapliga. Eftersom hon fortfarande inte börjat löpa tyckte både Madde och jag att det var dags för en trimning. Hon måste ju vara extra snygg när hon åker för att träffa sin blivande "make" Sune.

Laddar upp en bild på henne efter trimningen. Hur hon såg ut före syns på bilderna från igår.

Kram och Natti, Natti

Ibland undrar man varför man skaffade hund. Idag är en sådan dag. Nederbörden växlar mellan snö, hagel, regn och småspik och inte nog med det, den kommer vågrätt ochså. Skulle helst ha velat krypa ner i min gosiga säng, men den stackars hunden man har hoppade runt i hallen med alla fyra tassarna i kors och påtalade högt och ljudligt hur nödig hon var. Lika bra att ta tjuren vid hornen tänkte jag då som matte och på med hela vinterstassen. När vi väl kom ut var graden av nödighet hos hunden betydligt minskad, vi kom väldigt, väldigt, väldigt långt innan hon satte sig. Halvvägs runt vår promenadslinga fick Pyret dessutom jackpott. Då kom bästa kompisen ikapp oss. Cheyenne är en 4-vägskorsning med bla Pudel, Powderpuff och Shitzu i. Hon är ett år yngre än Pyret och av någon konstig anledning har dessa två tikar fattat tycke för varandra redan från början. Pyret har ju aldrig varit särskilt förtjust i valpar förutom då Cheyenne. Hon har dessutom avskytt valpar som varit väldigt framfusiga och dem har hon alltid uppfostrat men inte Cheyenne. Vi har ochså gått samma lydnadskurs men det blev för svårt med platsliggningen. Pyret låg eftersom hon tränat det momentet längre men Cheyenne tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att få leka. Nu går Cheyenne på agility och vi har ju en termins kursuppehåll pga ni vet vad!!!!!!!!!

I förmiddags skjutsade jag dottern till kyrkan där hon är hjälpledare på Söndagsskolan. Sedan bar det av till klubben. Madde och jag skulle träna lydnad. Jag ringde efter henne men hon hade en del gångsysslor innan hon skulle vara klar så hon fick bjuda på en kopp kaffe under tiden. Träningen gick jättebra, Milou och jag jobbade mycket kontakt och linförighet. Vi körde ochså lite hopp samt inkallning. Apporten var inte så kul men när vi bad honom att städa kunde han i alla fall ta den och förflytta den mot oss. Pyret och Tiger fick ochså komma ut ur bilen och träna en stund. Pyret går "Skrytvarning" helt suveränt på linförigheten, även hopp och inkallning går kanon. Tyckte inte riktigt om det blöta underlaget så det blev inga läggande á la border collie men hon la sig i alla fall. Sen kom vi till vår akilleshäl nämligen apporteringen. Har tidigare fått lära mig att aldrig börja med att kasta apporten.På lydnadskursen i tisdags fick jag tipset att kasta apporten samt att leka kamp med den, tidigare helt förbjudet. Hör och häpna idag hämtade Pyret apporten och kom och lämnade den till mig, och inte bara en gång utan 3 gånger innan vi bröt. Gissa om hon har en stolt matte nu. Eftersom Pyret varit så duktig på träningen fick hon smulorna i pastejförpackningen. Hon är inte ett dugg bortskämd.

På eftermiddagen kom Madde och hennes son hit och fikade så nu vet jag att bullarna är godkända.

Nu är det dags att sticka sista 8 varven på ärmhålen, eller heter det frambenshålen? på Milous tröja. Hoppas vara klar till den 17:de då vi har nästa kurstillfälle.

Kram och Natti Natti

Usch och fy för lördag-morgnar. Vaknade med världens huvudvärk. Låg kvar en stund och gick igenom både avslappnings samt meditationsövningar som jag fått av min sjukgymnast men inte hjälpte det inte. Det blev Treo till frukost. Som hustru och mamma kan man ju inte heller lägga sig igen. Nej nu var hela familjen ledig och då ska allt ske. Skulle åka och handla och genast kommer maken på att jag kan ta vägen förbi second hand med en kasse, när jag ändå är ute och far kan jag ju också åka till återvinningsstationen. I nästa ögonblick meddelar dottern att hon skulle behöva till Factory Outlet för att köpa en födelsedagspresent och som grädde på moset skulle jag ju in i vår underbara Ica-affär där man bygger om allt. 75% av tiden man tillbringar där går åt till att leta grejor eller någon personal att fråga. Om man sen får tag på någon får man oftast veta att det man vill ha är slut, är restnoterat, man har glömt att beställa osv.

Efter lunchen smög jag dock in till sängen en stund. Somnade som en klubbad oxe men efter ca 30 min får hunden fnatt. Grannen fick besök. Är jag vaken bryr hon sig inte men, men. Ingen idé att somna om. Lagom när jag kom upp kom maken och lade sig. Golvläggningen i sonens nya rum gick visst inte bra. Under tiden han sov fick grannen ytterligare två bilar med gäster samt en bil som åkte men inte sa lilla fröken något då inte. Satte mig och stickade istället. Börjar se slutet på Milous tröja. Den stora frågan är ju om den passar, att göra om ett Borderterriermönster till en Whippet är ju en utmaning. Men det är bara att hålla tummarna.

Nu ikväll satte jag igång med bullbaket. Har bakat ut 120 bullar som nu står och jäser. Ska snart börja grädda dem.

Nu är allt gräddat, hann inte bli färdig förrän husets bullmonster kom rusande (maken), nygräddade bullar och kall mjölk är bland det bästa han vet. Nu har man hamnat i toppen på familjens tio-i-topp lista ett tag i alla fall.

I morgon måste Madde och jag träna våra fantastiska lydnadshundar, i övrigt ska jag nog ta det lugnt.

Kram och Natti, Natti

Äntligen fredag igen. På måndagen känns det som en evighet till fredagen men när den väl kommer undrar man var veckan tagit vägen. Lyckades få ihop en massa övertid idag igen. Mitt eget fel åtminstone delvis. Har just nu och 5 veckor framåt dubbla handträningsgrupper. Pga eftermiddagsgruppen blir det knappt några andra behandlingstider så då är det bara att jobba längre. Inte blir det bättre nästa vecka heller då vi har utbildning hela fredagen. Ytterligare tider som då går upp i rök. Visserligen kommer utbildningen patienterna tillgodo i framtiden men det är inget argument som biter när de ringer och har akuta besvär. Idag när jag hade skrivit massor av journaler tröttnade jag en stund och började istället gå igenom en massa papper som låg på skrivbordet. Det skulle jag inte gjort för då insåg jag hur mycket jag skulle behöva läsa och bearbeta och då får jag dåligt samvete för det.

Det är tur att man när man kommer hem möts av en hysteriskt glad liten voffsing som springer omkring och visar upp sina leksaker av pur glädje för att matte kommer hem, hade ju varit borta ända sen lunchen. Sen, när jag hade tagit ett par Treo och gick och lade mig kom hon och kröp upp i armhålan och vände upp magen. Då ska jag klia och vi har då dagens mysigaste sund. Att jag efter en stund somnade gjorde inte ett dugg, hon låg kvar i samma läge när jag vaknade och då skulle kliandet fortsätta.

Nu sitter hon nedanför mitt skrivbord och talar om att hon minsann inte fått gå någon prommis på hela dagen. Hon tror inte att jag kollar fakta med ungdomarna i huset och jag vet att hon varit ute med båda två så det är inget synd om henne.

Dottern är fortfarande inte pigg efter hjärnskakningen så att ställa sig och laga någon gourmetmiddag så här på fredagkvällen känns som bortkastad kvinnokraft. Istället håller nu sonen på att laga nudlar till sig. Vi andra äter väl något när vi känner för det.

I helgen ska jag baka bullar, blev lite överrumplad när en av klassföräldrarna ringde för någon vecka sedan. Dotterns musikklasser ska ha vårkonsert nästa vecka och föräldraföreningen ska sälja fika. Har inte varit så aktiv tidigare så jag kände  att jag inte hade något val. Dessutom tyckte jag det lät som om jag hade en evighet på mig. Den där evigheten har nu krympt till panikläge!

Passar visserligen på att  baka fler bullar än dem som ska säljas på konserten så man lär ju kunna stiga på popularitetsskalan i familjen. Kanske man även kan locka hit Madde och voffsarna på fika på söndag. Då har hon väl ändå hunnit sova ut.

Ha en skön fredagkväll, Kram och Natti, Natti

Nu är det bestämt! Madde och jag satsar förutom på vår gemensamma kennel vidare på Hundhjälpen och utbildningen av Pyret och Milou till räddningshundar med inriktning på eftersök av bortsprungna hundar. Dorra från Hundfysik som föreläste för klubben igår om stretching, massage och skadeförebyggande träning för hundar har lovat att hjälpa oss. Hon kan träffa oss för utbildning ca 1 gång/månad och sen får vi träna själva till nästa gång hon kommer. Ska bli kul att satsa på något som inte alla andra gör. Vi kör ju ändå lydnad mm på klubben. Pyret är ju även väldigt duktig på viltspår och vi ska så snart det bara är möjligt göra anlagstestet. Hon har inga problem med vinklar, bloduppehåll eller långa spår. Beroende på det här med ev valpar har jag tänkt kunna starta henne i öppen klass Viltspår till hösten. Men som sagt på löpfrontet intet nytt.

Ikväll har vi varit ute på långprommis. Vi gick till Madde och sen till klubben. På klubben hade nya styrelsen sitt första "riktiga" styrelsemöte och Madde skulle fota dem till nya numret av Tasstrycket. Alla jublade över fotograferingen och det är ju alltid roligt att kunna glädja sina medmänniskor.

Imorgon är det jobb igen. Medan alla normala människor försöker komma hem tidigare på fredagarna gör jag precis tvärtom. Jag lyckas alltid boka in några sena patienter men jag har ju bara mig själv att skylla på. Tur att jag är ensam på kontoret imorgon. Jag har lättare att koncentrera mig och hinna skriva undan mer när jag är själv.

Nu ska dottern och jag tilla på Criminal Minds och sen blir det nog sängen. Min nya Allas kom igår så korsorden drar. Kram och Natti, Natti

Äntligen några minuter som inte är fyllda med viktiga saker. I och för sig är bloggen viktig men men. Jobbat på förmiddagen. Tog sen komp på eftermiddagen och slapp därmed ett sånt där megatråkigt personalmöte. Det mesta som sägs på dom mötena kan jag läsa i protokollet efteråt. Varit hemma en stund och tittat till dottern. Hon är inte så pigg efter sin lilla olycka häromdagen. Har svårt att fokusera blicken. Kanske inte så konstigt eftersom smällen tagit snett över ögat och upp över pannan. Ev mår hon ju illa av abstinensen. Ingen dator och TV ju är jättejobbigt för dagens ungdomar. Att sen mamma inte fyllt på telefonkortet gör ju inte saken bättre, hon kan ju inte ens SMS:a.

När jag konstaterat att dottern var skapligt okej tog jag med hunden och åkte till Madde på fika. Passade ochså på att få Pyrets klor klippta. Hon är ingen problemhund utan det var mest för att husse är för mesig och inte tar tillräckligt mycket. När vi ändå höll på fick även killarna ligga i mitt knä och få sina klor fixade. Alla fyra voffsingarna var jätteduktiga så det här får vi nog fortsätta med en gång i veckan.

Nu är jag hemma för att laga mat till mina huliganer innan föreläsningen kl 18. Visseligen påstår sonen att han "lagat" den ugnsstekta kycklingen, men att sätta in en låda Stinas kyckling tycker inte jag är att laga mat men där har vi olika åsikter.

Även hunden tycker det är dags för mat. Det meddelar hon ljudligt genom att lyfta sin rostfria hundskål och sen släppa den på den rostfria hållaren. Ignorerar vi att hon gör det fortsätter hon några gånger och sedan övergår hon till att gräva i skålen. Låter bra det ochså. Har ingen i familjen förstått då att hon håller på att svälta ihjäl tar hon till sitt sista knep. Det knepet går hem varje gång, hon ställer sig då och gräver i sin vattenskål. Hur kul är det att behöva torka halva köksgolvet?

Nu ska jag rädda kycklingen ur ugnen och ta riset från plattan. Ev ska jag skära lite grönsaker till maten ochså men dom lär jag få äta själv.Nyttiga saker = livsfara. Hoppas föreläsningen ikväll blir givande, skriver nog om det imorgon. Kram och ett tidigt Natti, Natti