Tänk vad fort tiden går ibland. Nu har det redan gått fem dagar sen jag skrev i bloggen senast. Skärpning!!!!. 

Holly och valparna mår jättebra, hälsade på dem igår och det suger redan i ”valptarmen” att få se dem snart igen.  Ännu roligare blir det ju när de är ca två veckor och ögonen öppnas. Kommer att hålla mig framme med kameran så fort jag får chansen. Idag blev det ju officiellt vad de ska heta också. Efter en ”Sagan om Ringen-kull” och en ”Peter Pan-kull” blev det nu ”Narnia-kullen”. Hanarna kommer att heta Fromax Aslan och Caspian och tikarna kommer att heta Fromax Lucy, Jadis och Aravis

 Tänk om den egna voffsingen också kunde se till att matte fick något att gosa med. Mycket jobb är det ju men samtidigt skulle det vara en otrolig upplevelse om det gick bra för Pyret den här gången.

   Nu börjar livet så sakta återgå till det normala. Båda ungarna har börjat skolan igen. Lite småretande blev det ju i måndags eftersom gymnasiet började en dag senare.

Dottern fick istället följa med mamma till vårdcentralen där jag fick träffa veckans nya doktor. Jätteskoj eftersom han inte kunde journalsystemet samt inte hittade grejor för att mäta blodtrycket. Konstigt att blodtrycket var förhöjt när han väl hittade stetoskop och blodtrycks-manchett.  Nu kunde han ju inte heller utvärdera resultatet eftersom han inte kom in i journalen, skitskoj. Orkade inte berätta hur han skulle göra heller. Hur skulle det se ut om patienterna handleder doktorn?  Resultatet av besöket på vårdcentralen i stora staden blev ett stort jaså och så ska jag träffa distriktssköterskan istället.

Tur att jag och dottern tog en tur in på Kapp Ahl efteråt. Hittade två blusar och en pyjamas samt tröja till sonen på rean. Som bonus var det också halva priset på reapriset så jag var tämligen nöjd ändå.

Idag har sonen varit till tandregleringen och fått sin efterlängtade tandställning. Undrar om det känns lika kul nu med munnen full av järnskrot? Som tur var hade en tjej i klassen fått sin tandställning i måndags så nu är de två.

  Holly med sina 5 valpar                                           foto. Petra Marteus

Tänk vad skönt det är att inte ha en massa måsten. Idag har jag gett mig själv en sådan dag. Jag har bara gjort precis det jag haft lust att göra. Tonåringarna i huset har utan att protestera hjälpt till med livsnödvändiga saker som mat och hundpromenader. Nu framåt kvällningen börjar man nästan känna att man vill göra något nyttigt men jag ska kämpa för att stå emot impulsen.

Gårdagens nyblivna mamma mår bra och diandet verkar fungera bra. Valparna är väldigt aktiva och ser till att få i sig mat.

Nu ikväll ska dottern lägga på sin gamla mamma en ansiktsmask. Vet inte av vilken anledning, om hon tycker jag börjar se gammal ut eller?. Skönt ska det bli i alla fall. Önskar vi hade kvar badkaret så man kunde ha tagit sig ett långt varmt bad.

 Kram och Natti, Natti

   Vilken tur att man inte vet vad dagen ska föra med sig. Väcktes av telefonen före strax före sju, eller egentligen väcktes jag av maken som snabbt stängde av klockradion i tron att det var den som startat. Ingen av oss fattade då att det var telefonen som ringde.  Eftersom maken skulle iväg och jobba hade jag ingen tanke på att det var till mig så jag låg kvar. Trodde det var meddelande om förflyttning för maken. Nu var det ju naturligtvis inte det utan det var min kompis mamma som ringde eftersom Hollys födsel startat och de var oroliga för att den inte framskred som den borde. Snabbt upp ur sängen snabb påklädning och sedan frukost. Vet av tidigare erfarenheter att blir det ett besök på djursjukhuset kommer jag att svälta ihjäl. Tur att Petra bor nära bara fem minuters promenad. Väl framme var det bara att vänta, veterinären skulle ringa så snart han var på väg till djurkliniken. Vid halv nio kom den första valpen, en stor kraftig hane som var jättepigg. Samtidigt ringde veterinären men eftersom allt verkade gå okej behövde vi inte åka iväg. Ytterligare en hane hann födas innan jag vid tiotiden var tvungen att skjutsa dottern till en kompis. Bussbolaget anser inte att man behöver åka någonstans på lördagar, som tur är finns en buss hem i alla fall.

Direkt från taxitjänst till Madde för fika tillsammans med några uppfödarkollegor som var på besök. Alltid kul att träffa dem som föder upp andra raser än jag själv.

Efter en snabb tur genom ortens Ica affär kom jag hem till en helt utsvulten son. Undrar om jag varit för hård i min uppfostran för han hade inte ”vågat” ta något eftersom jag inte sagt vad vi skulle äta. Han blir ju bara 15 år i februari så vad mamma säger eller inte borde inte ha någon betydelse.  Nu kunde jag ju rädda livet på honom med Billys Pizza, själv fick jag riktig hemgjord blåbärskräm. Jag bara älskar blåbär.

Att matte kom hem och luktade annan hund tyckte lilla voffsingen inte om. Hon konstaterade att jag luktade annorlunda sen gick hon raka vägen in i vardagsrummet och la sig (trodde jag).

 Istället ägnade hon sig åt att slakta ett lejon hon fick i julklapp. Det har ju i alla fall fått leva tills nu så man får väl vara glad. Städningen får man väl se som en försenad julklapp från mattes älskling eller……..

Jag skulle inte ropat hej vad gäller valparna riktigt så tidigt. Komplikationer tillstötte under kvällen så efter lutfisken blev det en tur till ortens veterinär och sådana utflykter brukar ju sällan gå riktigt snabbt. Nu är jag dock hemma och ska agera taxi senare ikväll när de ska hem igen.

     Äntligen tillbaka till bloggen. Idag har voffsen och jag satt nytt rekord. Det var -21,7 grader när vi gick ut kvällsrundan och så kallt har vi aldrig haft förut. Åtminstone inte inte när vi behövt gå ut. Jag klarar mig ju bra genom att barndomsåren i Härjedalen åtminstone lärde mig det här med kläder. Värre är det för Pyret. Hon har visserligen en ordentlig vinterpäls men tassarna är ju bara. Hon fick köldkramp i alla tassarna i olika omgångar så hon tyckte en kort sväng var helt okej.

Apropå vinterpäls så skulle vi för några veckor sedan ta nya uppställningsbilder till hemsidan. När vi la in bilderna i datorn och skulle välja ut en bild blev man verkligen full i skratt, hemmablind är man ju så det skriker om det, på fotona såg man ett litet lurvigt "monster". Tyvärr så blev det ju bara att välja den bästa bilden och sedan invänta våren då man kanske kan ta en bild på en vältrimmad hund istället. Om hon nu inte börjar löpa så det förhoppningsvis kan bli valpar men ännu så länge håller hon oss på  sträckbänken.

I morgon ska vi äta lutfisk. Pappa i familjen jobbar så då passar vi på. Ska bjuda en kompis ochså som har tre familjemedlemmar mot sig när det blir tal om lutfisk. Här älskar ungarna det. Tänk om de kunde älska surströmming ochså då vore det fulländat.