Vilken tur att man inte vet vad dagen ska föra med sig. Väcktes av telefonen före strax före sju, eller egentligen väcktes jag av maken som snabbt stängde av klockradion i tron att det var den som startat. Ingen av oss fattade då att det var telefonen som ringde.  Eftersom maken skulle iväg och jobba hade jag ingen tanke på att det var till mig så jag låg kvar. Trodde det var meddelande om förflyttning för maken. Nu var det ju naturligtvis inte det utan det var min kompis mamma som ringde eftersom Hollys födsel startat och de var oroliga för att den inte framskred som den borde. Snabbt upp ur sängen snabb påklädning och sedan frukost. Vet av tidigare erfarenheter att blir det ett besök på djursjukhuset kommer jag att svälta ihjäl. Tur att Petra bor nära bara fem minuters promenad. Väl framme var det bara att vänta, veterinären skulle ringa så snart han var på väg till djurkliniken. Vid halv nio kom den första valpen, en stor kraftig hane som var jättepigg. Samtidigt ringde veterinären men eftersom allt verkade gå okej behövde vi inte åka iväg. Ytterligare en hane hann födas innan jag vid tiotiden var tvungen att skjutsa dottern till en kompis. Bussbolaget anser inte att man behöver åka någonstans på lördagar, som tur är finns en buss hem i alla fall.

Direkt från taxitjänst till Madde för fika tillsammans med några uppfödarkollegor som var på besök. Alltid kul att träffa dem som föder upp andra raser än jag själv.

Efter en snabb tur genom ortens Ica affär kom jag hem till en helt utsvulten son. Undrar om jag varit för hård i min uppfostran för han hade inte ”vågat” ta något eftersom jag inte sagt vad vi skulle äta. Han blir ju bara 15 år i februari så vad mamma säger eller inte borde inte ha någon betydelse.  Nu kunde jag ju rädda livet på honom med Billys Pizza, själv fick jag riktig hemgjord blåbärskräm. Jag bara älskar blåbär.

Att matte kom hem och luktade annan hund tyckte lilla voffsingen inte om. Hon konstaterade att jag luktade annorlunda sen gick hon raka vägen in i vardagsrummet och la sig (trodde jag).

 Istället ägnade hon sig åt att slakta ett lejon hon fick i julklapp. Det har ju i alla fall fått leva tills nu så man får väl vara glad. Städningen får man väl se som en försenad julklapp från mattes älskling eller……..

Jag skulle inte ropat hej vad gäller valparna riktigt så tidigt. Komplikationer tillstötte under kvällen så efter lutfisken blev det en tur till ortens veterinär och sådana utflykter brukar ju sällan gå riktigt snabbt. Nu är jag dock hemma och ska agera taxi senare ikväll när de ska hem igen.