Igår fick vi ett meddelande på jobbet att det bara var 6 månader till julafton. Hoppsan tänkte jag då, vad fort tiden går.

Idag började jag plocka undan julsakerna. Det är inte så att de stått framme tills nu utan jag plockade ner allt i kassar i januari. Kassarna förpassades sedan till källaren. Som vanligt tänkte jag att jag plockar in allt i rätt kartonger sedan.Egentligen borde jag känna mig själv tillräckligt bra för att inte göra så men, men.

Nu vill dock maken kunna komma fram lite smidigare i källargången. Detta eftersom vi ska börja bygga på vår altan och han då behöver kunna komma in och ut via källaren. Så det var bara att sätta igång och plocka. Kom en bit på väg innan orken tröt men bättre det än inget.

Till mitt försvar kan jag ochså säga att det inte bara var jag som bara ställt ner grejor. Hela familjen hade nog varit inblandade mer eller mindre. Ungarna har ju sorterat ut alla urvuxna kläder samt leksaker som de ej vill spara. Alla sådana kassar har sedan burits ner för att packas i kartonger för att tas med till loppis i höst. Jag har lovat ungarna att om de står en helg på loppis i parken ska de få dela på en ev förtjänst och de är heltända på idén.

Idag på eftermiddagen åkte familjen till Eskilstuna för lite shopping och sedan ett besök på en bilträff. Jag prisade vädergudarna att det var för varmt för hunden att följa med så att jag kunde stanna hemma. Jag njuter varje minut när det är tyst och lugnt här hemma. Det gav mig ochså tid att blogga en stund. Det är inte kul när någon hänger över axeln när man ska skriva och hela tiden tjatar om huruvida man är färdig eller inte.

Pyret och jag har ochså gått vår kvällsrunda och vi fick med oss Eva och Chayenne så Pyret tyckte livet var toppen, det märks på hundarna att det är väldigt varmt för de busar inte lika intensivt som vanligt men lite orkade dem. Nu ska jag titta en stund på fotboll (ochså något familjen har svårt att förstå att jag gillar) och sedan blir det nog sängen. Imorgon jobbar jag full dag medan maken är ledig. Sedan jobbar han i helgen då jag är ledig, ingen risk att man tröttnar på varann här inte. Kram och Natti, Natti

Idag har jag blivit "utskälld" på mer än ett sätt. Mina kompisar på hundklubben muttrade över alla uteblivna blogg-inlägg. Bäst att bättra sig. Juni är en väldigt hektisk månad. Egentligen vet jag inte varför det alltid känns så. Hundkursen är ju slut, ungarna har börjat sommarlovet etc. Sedan sist jag skrev har dottern slutat nionde klass och det blev en avslutning hon nog inte glömmer i första taget.

Hela hennes sista vecka var full av aktiviteter.

Tisdag var klassen till Stockholm och besökte Riksdagen, Strindberg muséet och Dramaten. Guiderna på de två sistnämnda ställena måste ha varit otroliga för när hon kom hem meddelade hon att nu skulle hon kunna tänka sig att läsa Strindbergs böcker. Hon meddelade ochså att hon hittat sitt drömyrke på Dramaten, hon vill bli maskör. Det är första gången hon fått någon idé om vad hon skulle vilja syssla med.

Onsdags kvällen hade alla nior bal i Tallåsaulan. Pappan till en av hennes kompisar hade fixat så de fick åka Porsche dit.

På fredagen hade de sedan sin avslutning. Eftersom musikklasserna fick sjunga på alla klassers avslutningar åkte hon in med bussen före resten av familjen. När vi var på väg till stan ringde hon och berättade att det börjat brinna i ett elskåp i aulan och att de blivit tvugna att utrymma ut i ösregnet. Ingen visste då hur det skulle bli med niornas avslutning men det löste sig efter att brandkåren släckt branden och sedan vädrat ut röken. Avslutningen blev väldigt vacker och stämningsfull och mamma "bölade" förstås för jag tyckte det var så fint. Det var ett precis lagom långt program med de vanliga sommarpsalmerna men vi fick ochså se fanbärare med svenska flaggor samt sjunga nationalsången. Det känns väldigt bra att slippa tjafset om religion eftersom vi inte var i någon kyrka samt att vi faktiskt fick hedra vårt land och vår flagga. Skolan min dotter har gått på har väldigt många invandrade elever men deras familjer sjöng med i både psalmer och nationalsång.

Att jag bölade berodde ochså på att man fick ytterligare en påminnelse om att barnen börjar bli stora.

Veckan innan midsommar innebar för min del bara jobb. Maken var ledig, vi byter ständigt av varandra.

Lagom till midsommar pajade vår diskmaskin. Maken tyckte att "den är väl inte så gammal" så han gav sig in på att försöka laga den. Efter att ha plockat isär elektroniken började han dock fundera hur länge vi egentligen haft den och då kom vi fram till att den nog ändå var 12-13 år. Då skruvade han ihop det han rivit och började istället att kolla efter en ny. Idag har den nya kommit på plats och det är helt ljuvligt, det märks inte att den är igång, den är så tyst. Visserligen har en av dotterns inkomstkällor så här på sommarlovet försvunnit men hon föredrar att slippa handdiska.

På midsommardagen var vi hos kompisar i Bie. Vi har tillsammans 6 barn/ungdomar och vi brukar gratulera varandra på födelsedagarna. Av nån anledning brukar det dock vara svårt att få till det här med att träffas och det är nog det minsta man kan säga i år. De äldsta tjejerna fyllde nämligen i december och först nu lyckades vi samla alla för att träffas. Det var extra kul denna gång eftersom de har en 4,5 månaders hundvalp vi ej träffat. Trodde deras äldre hundar skulle vakta på den lille mot Pyret men de verkade mest glada åt att hon tog sig an "Pirayan", så Pyret hade jätteskoj.

Häromdagen begick dottern och hunden årets badpremiär. Pyret älskar att bada och i år har hon fått en ny flytväst som vi nu invigde. Dottern fick bada eftersom hon kastade ut en leksak som Pyret vägrade apportera.

Dagen efter badet såg Pyret lite konstig ut, hon fick liksom inte upp svansen, hon såg ut som hon hade en whippet svans. Först undrade man ju om hon gjort illa sig men sedan slog det mig att det blev likadant förra året. Troligen får hon "träningsvärk" eftersom hon styr väldigt mycket med svansen när hon simmar. Idag var svansen dock uppe som vanligt igen.

Hon försökte redan igår att få upp den när Chayenne kom förbi. Hon var helt nyklippt och först kände inte Pyret igen henne men till slut insåg hon att det var bästa kompisen. De busade vilt här i trädgården och flera av våra yngre flyktingbarn stod utanför staketet och tittade förundrat på dem. De undrade varför vi lär hundarna slåss så vi fick förklara att de lekte. De var dock inte helt övertygade och varje gång hundarna kom nära staketet backade alla barnen.

Ikväll var vi faktiskt på klubben och tränade lite. Det är ju ganska varmt så vi var väl inte alltför aktiva men det var ändå mysigt.

Äntligen är det slut på en ovanligt hektisk vecka. Vi har haft två tjeckiska utbyteselever boende hos oss. De har tillsammans med dotterns musikklasser haft två stora konserter, en i Vingåkers kyrka på tisdagen och en på onsdagskvällen i Tallåsaulan i Katrineholm. Tjejerna som bodde hos oss var båda solister på fiol och otroligt duktiga. När de kom i måndags skulle alla värdfamiljer få "sina" elever. Eftersom de som skulle bo hos elever i åk 9 kom i slutet på listan fick vi vänta ganska länge. När ca hälften av eleverna hade gått iväg började dottern undra över vilka som skulle hamna hos oss. Vi visste att de hette Petra och Michaela och var 18 år. Jag hade fått syn på två tjejer och jag bara kände att det där är våra gäster. Dottern blev väldigt imponerad när det sen visade sig att jag hade rätt. Tjejerna var ganska blyga men de var riktigt duktiga på engelska så när vi alla kom igång och prata släppte nog mycket av deras blyghet.

Andra kvällen fick vi höra Petra ropa "What shall I do, there's a dog in my bed". Pyret höll sig som vanligt framme och hade nu adopterat Petra som sin nya bästa kompis. Varje dag när vi kom hem såg vi hur Pyret bäddat ihop hennes täcke och legat där under dagen. Tur att hon inte var allergisk eller rädd för hundar.

Tjejerna åkte hem i fredags morse. Först skulle de åka till Stockholm och gå på Skansen samt i Gamla Stan. Sedan skulle de åka buss non stop hem till Karlsbad, totalt ca 40 timmars resa. Jag var inte avundsjuk kan jag säga.

När de åkt var det som om luften gick ur hela familjen. Hur det än är spänner man sig när man har okända boende hos sig.

Idag har vi varit till handelsträdgården och sonen har fått välja ut nya gröna växter samt krukor till sitt nya rum. Han köpte ochså några små krukor till sina kaktusar. Kaktusarna fick han på Gran Canaria och hittills har han haft dem i ett mini växthus som nu är för stort för fönsterbrädan. Att göra sig av med kaktusarna var dock inget alternativ så nu står de i sonens fönster i nya fina krukor. Vi fick ochså tips på trädgårn att köpa lava-sten istället för blomjord. Passar perfekt till tonåringar eftersom man då bara behöver vattna var tredje vecka.

Nu ska jag titta lite mer på fotbollslandskampen mellan Sverige och Danmark. Kram och Natti, Natti