Idag har jag blivit "utskälld" på mer än ett sätt. Mina kompisar på hundklubben muttrade över alla uteblivna blogg-inlägg. Bäst att bättra sig. Juni är en väldigt hektisk månad. Egentligen vet jag inte varför det alltid känns så. Hundkursen är ju slut, ungarna har börjat sommarlovet etc. Sedan sist jag skrev har dottern slutat nionde klass och det blev en avslutning hon nog inte glömmer i första taget.

Hela hennes sista vecka var full av aktiviteter.

Tisdag var klassen till Stockholm och besökte Riksdagen, Strindberg muséet och Dramaten. Guiderna på de två sistnämnda ställena måste ha varit otroliga för när hon kom hem meddelade hon att nu skulle hon kunna tänka sig att läsa Strindbergs böcker. Hon meddelade ochså att hon hittat sitt drömyrke på Dramaten, hon vill bli maskör. Det är första gången hon fått någon idé om vad hon skulle vilja syssla med.

Onsdags kvällen hade alla nior bal i Tallåsaulan. Pappan till en av hennes kompisar hade fixat så de fick åka Porsche dit.

På fredagen hade de sedan sin avslutning. Eftersom musikklasserna fick sjunga på alla klassers avslutningar åkte hon in med bussen före resten av familjen. När vi var på väg till stan ringde hon och berättade att det börjat brinna i ett elskåp i aulan och att de blivit tvugna att utrymma ut i ösregnet. Ingen visste då hur det skulle bli med niornas avslutning men det löste sig efter att brandkåren släckt branden och sedan vädrat ut röken. Avslutningen blev väldigt vacker och stämningsfull och mamma "bölade" förstås för jag tyckte det var så fint. Det var ett precis lagom långt program med de vanliga sommarpsalmerna men vi fick ochså se fanbärare med svenska flaggor samt sjunga nationalsången. Det känns väldigt bra att slippa tjafset om religion eftersom vi inte var i någon kyrka samt att vi faktiskt fick hedra vårt land och vår flagga. Skolan min dotter har gått på har väldigt många invandrade elever men deras familjer sjöng med i både psalmer och nationalsång.

Att jag bölade berodde ochså på att man fick ytterligare en påminnelse om att barnen börjar bli stora.

Veckan innan midsommar innebar för min del bara jobb. Maken var ledig, vi byter ständigt av varandra.

Lagom till midsommar pajade vår diskmaskin. Maken tyckte att "den är väl inte så gammal" så han gav sig in på att försöka laga den. Efter att ha plockat isär elektroniken började han dock fundera hur länge vi egentligen haft den och då kom vi fram till att den nog ändå var 12-13 år. Då skruvade han ihop det han rivit och började istället att kolla efter en ny. Idag har den nya kommit på plats och det är helt ljuvligt, det märks inte att den är igång, den är så tyst. Visserligen har en av dotterns inkomstkällor så här på sommarlovet försvunnit men hon föredrar att slippa handdiska.

På midsommardagen var vi hos kompisar i Bie. Vi har tillsammans 6 barn/ungdomar och vi brukar gratulera varandra på födelsedagarna. Av nån anledning brukar det dock vara svårt att få till det här med att träffas och det är nog det minsta man kan säga i år. De äldsta tjejerna fyllde nämligen i december och först nu lyckades vi samla alla för att träffas. Det var extra kul denna gång eftersom de har en 4,5 månaders hundvalp vi ej träffat. Trodde deras äldre hundar skulle vakta på den lille mot Pyret men de verkade mest glada åt att hon tog sig an "Pirayan", så Pyret hade jätteskoj.

Häromdagen begick dottern och hunden årets badpremiär. Pyret älskar att bada och i år har hon fått en ny flytväst som vi nu invigde. Dottern fick bada eftersom hon kastade ut en leksak som Pyret vägrade apportera.

Dagen efter badet såg Pyret lite konstig ut, hon fick liksom inte upp svansen, hon såg ut som hon hade en whippet svans. Först undrade man ju om hon gjort illa sig men sedan slog det mig att det blev likadant förra året. Troligen får hon "träningsvärk" eftersom hon styr väldigt mycket med svansen när hon simmar. Idag var svansen dock uppe som vanligt igen.

Hon försökte redan igår att få upp den när Chayenne kom förbi. Hon var helt nyklippt och först kände inte Pyret igen henne men till slut insåg hon att det var bästa kompisen. De busade vilt här i trädgården och flera av våra yngre flyktingbarn stod utanför staketet och tittade förundrat på dem. De undrade varför vi lär hundarna slåss så vi fick förklara att de lekte. De var dock inte helt övertygade och varje gång hundarna kom nära staketet backade alla barnen.

Ikväll var vi faktiskt på klubben och tränade lite. Det är ju ganska varmt så vi var väl inte alltför aktiva men det var ändå mysigt.