Vad gör man i Vingåker en onsdag? Först och främst jobbar man, jätteskoj!, träffade visserligen en hundmänniska och det livar upp dagen kan jag lova. Ägnade första halvtimmen åt att ringa återbud för en kollega som hade sjuka barn. Man kan ju skatta sig lycklig som har passerat det stadiet i alla fall. Hade visserligen dottern hemma idag igen pga huvudvärk som troligen kan kopplas till hennes hjärnskakning samt till den ljudnivå som råder i hennes klass. Brukar fundera på om det är någon som håller på och torterar någon i bakgrunden när jag ibland är tvungen att ringa henne i skolan. Tacka vet jag vår studierektor i min grundskola. Han var fd militär och alla respekterade vad han sa, idag vågar ju inte lärarna säga ifrån på skarpen för då blir många anmälda. Jag läste bara häromdagen en likabehandlingsplan som gäller på sonens skola. Vad jag fick ut av den var att den nästan bara gällde eleverna och att behandlingen av de vuxna från elevernas sida inte var lika klart uttalat. Nog om detta.

Efter arbetet blev det en tur till affären. Hembiträdet Inga har tydligen sagt upp sig och matmonstret har härjat fritt utan att maken märkt något. Maken har ju varit ledig men maten kommer ju alltid hem ändå så varför bry sig.

Väl hemma igen såg jag i alla fall till att sonen fick plocka in varorna. Vi har en outtalad överrenskommelse att den som handlar slipper den sysslan. Sedan tog Pyret och jag oss en liten mysstund i sängen. Då ska jag klia henne på magen och hon ålar runt för att hitta rätta stället att ligga på. Idag matvägrade hon på morgonen och sedan ville hon absolut inte gå ut. Jag hoppas ju att det är tecken på att hon ska börja löpa men det kan ju lika gärna vara att hon är lite "knäppare" än vanligt. På kvällsprommisen skulle hon inte gå förbi Cheyennes hus, jag såg spår i snön så jag visste att de redan varit ute. Fick dra med henne, ser bra ut att komma släpande med en liten hund. När jag skulle avlämna den obligatoriska lilla svarta plastpåsen bestämde sig lilla voffsingen för att definitivt inte gå nedför gångvägen till latrinen. Istället gjorde hon ett jätteryck i kopplet när jag kommit halvvägs ner för backen och underliggande is i kombination med olika rörelseriktningar på min kropp gjorde att jag mycket graciöst satte mig på akterkastellet. Tur att man är välmadrasserad säger jag bara. Svanskotan klarade sig skapligt och "mörade" skinkor har ingen dött av. Enda problemet med det är att jag ska sitta på kurs hela fredagen men men. När jag sen kom upp hade lilla fröken bestämt sig för att gå hem. När en terrier bestämmer sig spelar storleken ingen roll. Jag fick henne inte ur fläcken så matte fick abdikera även om det sitter hårt åt. När vi nu kommit hem springer hon runt och fjäskar som vanligt. Jag lovar att hon om någon timme glömt att hon varit ute och då talar om för mig att "matte du har glömt min kvällspromenad". Då blir det mattes tur att morra!!!!

Kram och Natti, Natti