Det finns en bro som förenar Himmel och Jord.Den kallas för Regnbågsbron, tack vare dess många färger.

Vid denna sida av Regnbågsbron,finns ett land med ängar, kullar och dalgångar med frodigt grönt gräs.

När ett älskat djur dör, kommer djuret till denna plats.Det finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.

De gamla och svaga djuren blir unga igen.De som har blivit skadade görs hela igen.De leker hela dagen med varandra.

Men, det är en sak som saknas.De är inte tillsammans med den speciella personen som älskade dem på jorden.Så varje dag springer de och leker,tills den dagen kommer när någon plötsligt slutar leka och tittar upp.Nosen rycker till, öronen reses, ögonen stirrar och denna rusar så plötsligt från gruppen.

Du har blivit upptäckt.Och när du och din speciella vän möts,kramar ni om varandra lyckliga att återförenas,för att aldrig mer skiljas åt.Ditt ansikte kysses igen och igen och igen,din hand smeker åter det älskade huvudet och du tittar åter igen in i ögonen på ditt tillitsfulla djur,som så länge varit borta från ditt liv men aldrig frånvarande i ditt hjärta.

Sedan går ni tillsammans över Regnbågsbron, för att aldrig mer skiljas åt. Jag väntar på dej. Din trogna vän.

 Vid 8 i morse samlades ca 35 personer vid Coop i Katrineholm för att hjälpa till i sökandet efter Rasmus. Alla delades in i grupper med en gruppledare till varje grupp. Sen fördelades grupperna ut runt området där de sista spåren setts.

Madde och jag gick med Milou och Pyret längs med södra sidan av järnvägen där vi även gick i går eftermiddag/kväll. Vi hittade då ganska färska spår och hundarna markerade vid flera tillfällen. Eftersom vovvarna inte vet vad vi vill att de ska söka efter kan dem ju i och för sig ochså markera för olika vilda djur. Även idag hittade vi spår som troligen var sen igår. Efter ca 2 timmar kom dock det ödesdigra telefonsamtalet. SJ hade rapporterat om ett påkört djur på sydsidan av järnvägsvallen inte långt från där vi befann oss. Terrängen på den sidan var dock väldigt svårframkomlig och Madde gick själv medan jag gick med hundarna på nordsidan. Eftersom rapporten även innehöll en ganska definierad plats kunde vi snabbt ta oss närmare. Efter bara en kort stund hittade Madde en del av Rasmus täcke vilket bara gav negativa vibbar. Efter ytterligare ca 50 m hittade hon ytterligare en del. Hon hittade sedan Rasmus liggande i slänten mot järnvägsspåret. Troligen hade han blivit påkörd natten till idag eller tidigt i morse.

Trots att jag inte tidigare träffat Rasmus familj känner jag verkligen med matte Titti, mormor Anita och alla andra som kände Rasmus. Tårarna rinner när jag skriver detta men samtidigt vet jag att Rasmus kommit till hundhimlen där inga skrämmande hundar, ingen kyla eller snö/regn finns.

Som hundägare känns det otroligt bra att ha kunnat hjälpa till trots den tragiska utgången. Dock är det ju bättre att veta än att leva med ovissheten om vad som hänt.

Det positiva med hela denna hitoria har dock varit att man verkligen fått se att det finns så många engagerade människor och att man kan lita på att hjälp finns att få om det hemska skulle drabba mig själv.

Madde och jag har ju ochså fått bättre kunskap om hur våra hundar jobbar och vilka signaler vi ska vara uppmärksamma på.

Nu hoppas Madde och jag att Hund-hjälpen inte ska behövas på ett tag men är olyckan framme ställer vi naturligtvis upp. Var nu försiktiga när ni släpper era hundar, det behövs så lite för att de ska bli skrämda och då sticka. Läs gärna Maddes blogg "ToMaRos".

Kramar till alla som var med och hjälpte till. Stora kramar till Titti, Anita och Tommy. Blöta pussar från Pyret till Baltzar

 

Petra

31 januari 2009 20:52

Mina tankar går till matte Titti och Rasmus som nu får vila.

http://www.fromax.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Att det ska vara så svårt att uppdatera bloggen. Jag älskar ju att skriva så egentligen vet jag inte var problemet sitter. I och för sig har jag ju tillbringat tre veckor på sjukhuset och då hade jag ju inte tillgång till dator förutom när jag kun...

Tänk att matte kan låta sin hund bli så otroligt förnedrad. Idag har vi hälsat på vår goda vän Bettan i Bie. Hon har två borderterrierkillar, en lite blandiskille och två katter. Hundarna har kännt varandra hela livet så de har alltid trevligt när vi...

Jippi jag hann läsa ut boken före sista återlämningsdagen. Halva natten gick åt men det var så spännande att det inte gick att sluta, dessutom glädjer jag ju en annan låntagare som stod i kö. Vad boken hette? Mörka Strömmar av Arnaldur Indridason. En...

Himmel vad fort en helg passerar. Hade stora planer på vad som skulle hinnas med men men det "blidde bara en tummetott". Får väl till viss del skylla på Tour de Ski och skidflygning 2 dagar. Visserligen blir det mer gjort på min tavla om det är mycke...

Idag måste vädergudarna vara på väldigt gott humör, sol och ett par minusgrader är inte fy skam. Synd bara att jag känner mig som om jag gått igenom en mangel. Har haft sån värk i hela kroppen att jag inte orkat göra nästan någonting. Har börjat ploc...