Äntligen har jag återuppstått. Sista tiden har varit helt otrolig vad gäller aktiviteter så jag försöker göra en snabb resumé.

Först började Pyret äntligen löpa. Blev en massa ringande ang parningstider etc. Helgen innan påsk var vi till Dorras hundfysik i Rosersberg norr om Stockholm för att lägga upp planerna kring utbildning av våra specialsökhundar. En vecka senare bar det av till Stockholm och Kista för Lilla Stockholm utställningen med Tiger. Jag börjar kunna vägen till kungliga huvudstaden nu. Annandag påsk bar det av till Pyrets pojkvän Sune i Nora. Det är snyggingen på kortet i inlägget. Pyret tyckte om honom men var ännu mer intresserad av familjens katter. Eftersom vi ville öka chanserna till en lyckad parning blev det ytterligare en tur till Nora. Denna gång fick Pyret stifta nära bekantskap med familjens största och äldsta katt. Han skulle gå in när vi skulle gå ut. Jag trodde Pyret skulle få spader men katten bara "burrade" upp sig och gick sedan lugnt förbi Pyret. Hon såg mest generad ut. Det bevisar ju verkligen att kroppsspråket betyder oerhört mycket även mellan olika djurarter.

Vi har även haft uppstart på vår Specialsökkurs. Det blir många olika raser, till första tillfället kom det Whippetar, en Shar Pei samt en Tollare. Pyret fick vara hemma och ta det lugnt tills vi vet om hon är med bebisar eller inte.

Förutom ovan nämnda aktiviteter har jag och Nina kört på med vår aktiveringskurs. Prova-på-agility var verkligen en jättesucce. Nästa gång ska vi ut och spåra och vi ska börja med personspår.

Ibland undrar jag om hundklubben och dess aktiviteter är mitt jobb. Ofta önskar jag att så vore fallet men tyvärr betalar sig inte ideellt arbete så man är ju tvungen att gå till sitt vanliga jobb ochså. Att jobba halvtid innebär alltid att man får en massa plustid eftersom de andra som jobbar heltid har svårt att förstå att jag egentligen ska gå hem efter halva dagen. Till helgen ska vi dessutom på sista delen av vår KBT-utbildningen, undrar just när jag ska hinna läsa in kursmaterielet, det lär inte finnas tid på jobbet i alla fall.

I natt drabbades vi av en deja vu upplevelse från när barnen var små. Sonen blev akut magsjuk och då menar jag verkligen akut. Vissa gånger inser man att ideén med loftsäng inte är så lyckad. Tur att pappa var ledig idag för det blev en hel del extra arbete kan jag lova. Det var riktigt skönt att få gå till jobbet. Nu ska jag plocka ner tvätten i tvättstugan så vi kan hänga upp sonens madrass. Kram och Natti, Natti