Ikväll när jag lagt mig började dottern skrika hysteriskt på hjälp. Eftersom jag vet hennes inställning till insekter trodde jag att hon fått in en harkrank i rummet. Jag tog inte så allvarligt på hennes tjoande utan sa till maken att gå in och hjälpa henne. Nu hade jag underskattat hennes skrik för i hennes rum fanns den största spindeln vi någonsin haft inne. Maken är ju inte heller förtjust i spindlar men han fick tag på en sko så att spindeln kunnde förpassas ut. Man slår ju inte ihjäl en spindel. Kameran kom ju ochså fram för att styrka bevisen om spindelns storlek.

Skon är i storlek 41

Idag fick Pyret stifta bekantskap med ytterligare en hundvalp. Petra kom över med sin Corgi-valp Thinker Bell eller Belle som hon kallas. De har bara hälsat genom staketet förut så det var spännande. Pyret tyckte genast att hon var en okej lekkompis så det blev full rulle. Petra och jag njöt av att sitta ute och dricka kaffe, det går nog inte så länge till. Petra videofilmade lite som hon sedan la ut på Youtube. http://www.youtube.com/watch?v=iAgSPt-1iKg

Även Morf kom över en stund så att Belle fick träffa honom.

Idag började klubbens viltspårskurs. Funderade länge på om jag skulle hoppa av som hjälpledare men efter moget övervägande kände jag att det nog skulle vara bra att komma ut lite grann. Gruppen är ju inte så stor , Madde är en av deltagarna och jag ville inte sätta Sylvia på pottkanten. Dessutom känner jag en otrolig ro när jag är ute i skogen.

   Vi lade spår åt alla och efter en teorigenomgång fick alla prova varsitt spår. Alla hundarna fattade genast vad det handlade om vilket kändes jättebra. På slutet fick även Pyret gå ett spår eftersom jag från början ville vara deltagare istället för hjälpledare. Även Myra fick testa och hon tyckte klöven var det roligaste hon hittat på länge.

Tänk vad kloka hundar egentligen är. Hon märkte genast att hela familjen mår dåligt och hon är mycket mer gosig än hon annars brukar vara. Hon har sovit hos mig varje natt sedan i söndags.

Idag fick vi akut ta hand om grannens golden Salve. Vidar har haft känning av hjärtat en längre tid och vi har tjatat att han ska ta kontakt med vården. Idag gjorde han det och då blev det snabb transport till sjukhus. Hans fru undrade om vi kunde ta hand om Salve och det var skönt att ha något annat än gårdagen att tänka på.

Pyret älskar att leka med Salve och han har definitivt inte fattat att han är sju år utan han beter sig som en valp. Vi är ju inte vana vid stora hundar längre så det var en och annan pryl som åkte i golvet när vovvarna roade sig. (Inget gick dock sönder) Efter en stund lugnade de ner sig och låg ute trädgården och softade.  

Nu har vi kommit till orsaken till mitt långa blogguppehåll.

Det helt ofattbara. Vi fick idag ett telefonsamtal som vände upp och ner på hela familjen, inget kommer någonsin att bli detsamma. Barnens kusin, min systerdotter hade dött på morgonen. Hon hade dött i sin pappas armar i vad som eventuellt var en överdos av heroin alternativt att hennes kropp inte orkade mer eftersom den pga. droger var otroligt nergången. Marie hade en strulig tonårsperiod med olika typer av missbruk. Sista tre åren hade hon vad vi visste dock varit helt ren.  Hon har skött sitt jobb som personlig assistent till en gravt handikappad pojke. Hon hade en jättefin välskött bostadsrättslägenhet och det fanns absolut inga klagomål från grannar. Hon hade sin lilla hund Nesta som hon verkligen älskade.

Under våren blev hon arbetslös och med det följde tydligen en känsla av misslyckande och utanförskap som hon inte klarade av att tackla. Tydligen hade hon börjat om med droger nu under sommaren men bara någon vecka innan hon dog hade hon berättat för sin mamma och pappa och bett om hjälp. Det var också därför hon var hemma när hon lämnade oss. Hon började sitt liv i pappas famn och somnade även in där. 

Ett par veckor innan det här hände träffade Johanna sina kusiner tillsammans med mormor. De var ute på restaurang och åkte sen hem till mormor och drack kaffe. Johanna skrattade och pratade massor med sin favoritkusin. Johanna hade ett armband som Marie blev väldigt förtjust i. När kusinerna skildes sa Marie att de var tvungna att ses snart, vi har pratat om att det var Maries dröm att de skulle ses och att hon då kände sig uppskattad som storkusin.

  Johanna slog in armbandet, Marie skulle fylla 24 år samma vecka som hon dog. Paketet ligger kvar hos mormor men Johanna kommer att ta med det hem när vi åker på begravningen för nu betyder det så mycket mer för henne.

Jag har väldigt svårt att förstå vad som hänt. Jag har följt Marie sedan hon var 10 dagar gammal. Åkte då till syrran och hjälpte henne några veckor eftersom det var mitt i skörden för min svåger och Marie var född med en infektion som gjorde att hon inte var så jättepigg i början. Jag och mormor har alltid månat lite extra om henne, hon var ju första barnbarnet/syskonbarnet. Under hennes struliga tid försökte jag att hjälpa henne och jag tror att hon kände att hon alltid kunde ta kontakt om hon behövde.

När jag fyllde 40 kunde Marie inte komma pga. jobbet men hon hade köpt en egen present, inte gått ihop med sina syskon utan den skulle vara bara från henne. Till min älskade Moster Kina stod det på kortet och det var en jättefin vas översållad med hjärtan. Den presenten talar nu om för mig hur mycket jag nog ändå betydde för henne. Den står alltid framme, nu fylld med kärleksört.

 Jag tror att Marie nu fått ro även om vi andra lämnas med ett otroligt tomrum.

Ibland när sådant här händer tänker jag på min mormor Henny och vad hon sa till mig sista sommaren hon levde, jag var 17 år och var anhörigvårdare för henne eftersom hon var gravt hjärtsjuk. Hon sa att varje människa när de föddes hade en bestämd tid på jorden och det spelade ingen roll om man försökte ändra på det. Mormor hade bestämt sig att fira min mammas 50-års dag sedan ansåg hon att hon gjort sitt här på jorden. Mamma förberedde dock att mormor skulle flytta hem till oss efter sommaren men dagen innan mormor somnade in för gott sa hon till mig att jag skulle be mamma sluta planera för flytten. Under den följande natten somnade mormor in lugnt och stilla.   Det var nog efter den sommaren jag bestämde mig för att ägna mig åt något inom vården.

                                                  Sov nu gott lilla Gumman!

                                           Våra minnen finns i våra hjärtan för evigt.

Nu alla trogna blogg-vänner ska jag ta mig i kragen. Massor har hänt sedan jag skrev sist och jag ska försöka göra en sammanfattning men det blir ändå flera inlägg med dagens datum för annars kommer inte bilderna i rätt ordning. Tyvärr är det inte bara roliga saker som hänt och det gör att jag är tvungen att dela upp informationen för nu känner jag att jag måste ta en paus för att orka skriva vidare. Ni får dock ändå nästan en hel månads "oskrivna" blogginlägg.

Idag bar det av till Norrköping på Östergötlands Kennelklubbs internationella utställning. Bilen var helt full redan när vi for från Vingåker så Madde och jag hade lite ångest eftersom vi skulle hämta vårt utställningstält i samband med utställningen. Petra hade Bilbo och Tiger med sig, Madde hade Tiger och jag hade Pyret så det var en mixad samling av hundar. Leif kom ochså lite senare med Tuff så Madde hade två Whippar att ställa.

Det blev en hel del organiserande för att få ihop allt, två handlers och tre raser, fem individer och tre ringar. Först ut var Tuff och samtidigt blev det dags för Pyret. Petra började därför med Pyret och sedan byttes de av när Tuff var klar. Domaren Benny Blid såg lite förvånad ut när det plötsligt var en annan handler men allt gick bra. Pyret fick en 1:a i kvalitet och blev 4:a i Öppen klass konkurrens med CK  Det var Pyrets första CK så gissa om matte var glad. Fick en stor kram av Sunes matte och det kändes bara så bra.

Maddes Tiger gick ochså bra och fick ett reserv-cacib.

Petra båda Corgisar gick båda till bästa hane konkurrensen så Madde fick då rycka in som handler till ytterligare en Tiger och det fungerade bra det ochså.

Jag sprang runt med kameran mest hela tiden och det var tur för jag hann inte bli nervös för Pyret.

Det var tur att vi alla tre var vana vid att stuva bilar för vi fick m ed oss alla grejor hem igen, men finns det hjärterum......

   Pyret blir ÖKK 4 och när CK skylten kom upp gjorde mitt hjärta en frivolt.