Ytterligare en dag på nya året. Idag sprack mina intentioner att öka på motionen ihop med hunden. Hade flera andra aktiviteter som ställde till det. Tack och lov för sonen som fått dra hela lasset med hundpromenaderna idag. Visserligen berodde det ju till en del på honom eftersom han hade klipptid på förmiddagen. De kommer inte att känna igen honom i skolan för det är knappt att jag gör. Han blev jättesnygg och nöjd var han ochså. Kul att höra 16-åringen när frissan frågade hur han ville bli klippt, "fråga den där" och pekade på mig. Tydligen är mamma bäst i alla fall, ibland, lite grann.

 På eftermiddagen blev det en tur till stora staden där jag går på öronakupunktur. Väldigt fascinerande att man har så många viktiga punkter i just öronen. Min hosta som var väldigt besvärande när jag kom dit slutade helt när Bibbi satte nålarna i de sk lung-punkterna. Svårt att tro om man inte upplevt det själv. Jag mår i alla fall toppen av denna behandling och märkte nu hur mycket den faktiskt betyder när jag pga förkylningen fick vänta två veckor mellan behandlingarna.

I morgon ska jag till jobbet för sista gången, ska plocka ihop lite grejor samt skriva under en massa papper. Känns konstigt men det ska nog fixa sig.  Det blir nog säkert något fikabesök framöver, ska försöka baka något och bjuda på, ingen idé dock så här i jultider eftersom personalen ofta får en massa extra då. Jag kommer ju inte att vara sysslolös direkt. Ska vara "färdtjänst" åt kompisen som opererat foten och inte kan köra.

Nu blir det inte mer ikväll! Kram och Natti, Natti

Tänk vad roligt man kan ha när man får tekniken att fungera. Idag kopplade jag upp videoöverföringsutrustningen och påbörjade föra över gamla sk hi8 band till datorn. Första bandet gjorde succe direkt!..... eller hur det nu var? Sonen skrattade hejdlöst åt storasyster som i ett långt avslutningsprogram ifrån dagis 1999 var utklädd till gris. Dottern tyckte det var såå pinsamt. Lite roligt tyckte hon dock det var att se lillebror i "pottfrisyr" utklädd till groda. Vi fick oss ochså några glada skratt när dottern kände igen sina gamla kompisar vilka alla fyller 18 år i år. Jag föreslog att vi skulle publicera några små klipp på You-tube men blev snabbt nedröstad, förstår inte varför? .

Dagen har förövrigt varit lugn, lite backhoppning och sedan Tour de ski. Ungdomarna fixade kvällsmaten så nu återstår för mig att fylla diskmaskinen och torka spis, bänkar och köksbordet, men det är det värt för det var jättegott. Apropå matlagning måste jag vara en bortbyting, jag avskyr för det mesta att laga mat däremot tycker jag bakning är skoj. Mamma som är hushållslärare tycker ju att matlagning är jätteskoj och hon provar gärna nya saker.

Nu är det väl bäst att attackera diskmaskinen så att jag sen kan fortsätta med mitt broderi. Jag har ingen brådska men eftersom det är ett julmotiv jag påbörjade till förra julen så vore det ju kul att se det färdiga resultatet snart.

Maken påpekar alltid att jag har handarbeten så det räcker till nästa sekelskifte men några nya garnnystan eller något broderi till kan ju alltid vara bra att ha. Tur att min hobby inte är lika skrymmande som hans bilar, jag brukar därför oftast vinna diskussionerna och han brukar bara sucka och sen har jag ytterligare några garnnystan. Jag fick ett bra argument för många år sedan som jag brukar ta till och det lyder "Frimärkssamlare använder inte sina frimärken som porto, varför ska en tyg och garnsamlare behöva använda sitt materiel?" Ligger någonting i det tycker jag. /Kram och Natti, Natti/

2011-01-01

Idag är första dagen i mitt NYA liv!

 Det handlar dock inte om en massa nyårslöften som ska uppfyllas utan att jag numera pga sjukdom räknas in i det man förut kallade sjukpensionärer. Det känns inte helt  okej men jag är tyvärr tvungen att acceptera situationen. Nu ska jag ta det lugnt och försöka hitta tillbaka till en väl fungerande vardag. Det som dock känns bra är att jag inte behöver oroa mig för läkarintyg, papper till försäkringskassan etc. Vem vet det här kanske innebär ett slags sabbatsår för mig och sen hittar jag på något annat att göra här i livet.  Jag har lite kvar att göra på jobbet, mest sortering och hopplockning av mina privata saker. Ska bli skönt när det är helt färdigt.

Nu ska jag ta upp träningen med Pyret igen. Eftersom hon helt klart inte vill skaffa valpar har hon nu med ålderns rätt fått gå i pension vad gäller den saken men hon ska inte tro att hon även ska slippa sin lydnadsträning. Det ska ju gå att lära gamla hundar sitta har jag hört. Frågan är om voffsingen ochså hört det. Kanske får hon också en lillasyster så småningom. Det gäller ju bara att hitta en intressant kombination av borderterriers samt att sedan få möjlighet att köpa en valp. Denna gång är jag ju också mer intresserad av en hund som kan bli en bra utställningshund. Vår kennel Blazing Keys lever ju vidare och nu sätter vi våra förhoppningar till Myra som vår stamtik.

Jag  har dock några nyårslöften, b la ska jag göra i ordning alla gamla videofilmer och föra över dem till dator för regissering. Kul att se vad man spelade in för 10 år sedan strax innan kameran havererade. Tur att man har goda vännen Inger som lånat ut sin analoga kamera. Du vet inte vilken pärla du är.

Ett andra nyårslöfte gäller foton, får väl börja med att sortera alla digitala bilder i datorn. Digitala kameror är toppen man kan ta hur många bilder som helst men sen skulle jag önska mig en foto-assistent som gör det där tråkiga med att plocka bort dåliga foton, likadana foton etc. Själv har jag väldigt svårt att skilja mig från bilder, vill helst ha kvar allt men nu gäller självdiciplin!!!!! En liten påminnelse om bilders sårbarhet fick vi ju i november då vår dator kraschade. Som tur var var det "bara" grafikkortet så hårddisken gick att rädd. sonen hjälpte oss köpa in en dockningsstation för hårddiskar och vips hade vi fått fram allt igen. Maken och jag tog då ändå beslutet att köpa en ny dator till oss i julklapp, denna gång har vi ochså kopplat in en extra hårddisk för kontinuerlig säkerhetskopiering, man lär sig ju av misstagen.

Mitt sista nyårslöfte gäller att jag ska försöka börja ”träna/motionera” lite mer frekvent och nu kan jag ju inte skylla på att jag inte har tid (otur eller hur?). Det är ju också smart att öppet berätta om det för då vet man ju att man har lite press på sig. Får väl redovisa lite hur det går i bloggen.

Tänk vad fort tiden går ibland. Nu har det redan gått fem dagar sen jag skrev i bloggen senast. Skärpning!!!!. 

Holly och valparna mår jättebra, hälsade på dem igår och det suger redan i ”valptarmen” att få se dem snart igen.  Ännu roligare blir det ju när de är ca två veckor och ögonen öppnas. Kommer att hålla mig framme med kameran så fort jag får chansen. Idag blev det ju officiellt vad de ska heta också. Efter en ”Sagan om Ringen-kull” och en ”Peter Pan-kull” blev det nu ”Narnia-kullen”. Hanarna kommer att heta Fromax Aslan och Caspian och tikarna kommer att heta Fromax Lucy, Jadis och Aravis

 Tänk om den egna voffsingen också kunde se till att matte fick något att gosa med. Mycket jobb är det ju men samtidigt skulle det vara en otrolig upplevelse om det gick bra för Pyret den här gången.

   Nu börjar livet så sakta återgå till det normala. Båda ungarna har börjat skolan igen. Lite småretande blev det ju i måndags eftersom gymnasiet började en dag senare.

Dottern fick istället följa med mamma till vårdcentralen där jag fick träffa veckans nya doktor. Jätteskoj eftersom han inte kunde journalsystemet samt inte hittade grejor för att mäta blodtrycket. Konstigt att blodtrycket var förhöjt när han väl hittade stetoskop och blodtrycks-manchett.  Nu kunde han ju inte heller utvärdera resultatet eftersom han inte kom in i journalen, skitskoj. Orkade inte berätta hur han skulle göra heller. Hur skulle det se ut om patienterna handleder doktorn?  Resultatet av besöket på vårdcentralen i stora staden blev ett stort jaså och så ska jag träffa distriktssköterskan istället.

Tur att jag och dottern tog en tur in på Kapp Ahl efteråt. Hittade två blusar och en pyjamas samt tröja till sonen på rean. Som bonus var det också halva priset på reapriset så jag var tämligen nöjd ändå.

Idag har sonen varit till tandregleringen och fått sin efterlängtade tandställning. Undrar om det känns lika kul nu med munnen full av järnskrot? Som tur var hade en tjej i klassen fått sin tandställning i måndags så nu är de två.

  Holly med sina 5 valpar                                           foto. Petra Marteus

Tänk vad skönt det är att inte ha en massa måsten. Idag har jag gett mig själv en sådan dag. Jag har bara gjort precis det jag haft lust att göra. Tonåringarna i huset har utan att protestera hjälpt till med livsnödvändiga saker som mat och hundpromenader. Nu framåt kvällningen börjar man nästan känna att man vill göra något nyttigt men jag ska kämpa för att stå emot impulsen.

Gårdagens nyblivna mamma mår bra och diandet verkar fungera bra. Valparna är väldigt aktiva och ser till att få i sig mat.

Nu ikväll ska dottern lägga på sin gamla mamma en ansiktsmask. Vet inte av vilken anledning, om hon tycker jag börjar se gammal ut eller?. Skönt ska det bli i alla fall. Önskar vi hade kvar badkaret så man kunde ha tagit sig ett långt varmt bad.

 Kram och Natti, Natti

   Vilken tur att man inte vet vad dagen ska föra med sig. Väcktes av telefonen före strax före sju, eller egentligen väcktes jag av maken som snabbt stängde av klockradion i tron att det var den som startat. Ingen av oss fattade då att det var telefonen som ringde.  Eftersom maken skulle iväg och jobba hade jag ingen tanke på att det var till mig så jag låg kvar. Trodde det var meddelande om förflyttning för maken. Nu var det ju naturligtvis inte det utan det var min kompis mamma som ringde eftersom Hollys födsel startat och de var oroliga för att den inte framskred som den borde. Snabbt upp ur sängen snabb påklädning och sedan frukost. Vet av tidigare erfarenheter att blir det ett besök på djursjukhuset kommer jag att svälta ihjäl. Tur att Petra bor nära bara fem minuters promenad. Väl framme var det bara att vänta, veterinären skulle ringa så snart han var på väg till djurkliniken. Vid halv nio kom den första valpen, en stor kraftig hane som var jättepigg. Samtidigt ringde veterinären men eftersom allt verkade gå okej behövde vi inte åka iväg. Ytterligare en hane hann födas innan jag vid tiotiden var tvungen att skjutsa dottern till en kompis. Bussbolaget anser inte att man behöver åka någonstans på lördagar, som tur är finns en buss hem i alla fall.

Direkt från taxitjänst till Madde för fika tillsammans med några uppfödarkollegor som var på besök. Alltid kul att träffa dem som föder upp andra raser än jag själv.

Efter en snabb tur genom ortens Ica affär kom jag hem till en helt utsvulten son. Undrar om jag varit för hård i min uppfostran för han hade inte ”vågat” ta något eftersom jag inte sagt vad vi skulle äta. Han blir ju bara 15 år i februari så vad mamma säger eller inte borde inte ha någon betydelse.  Nu kunde jag ju rädda livet på honom med Billys Pizza, själv fick jag riktig hemgjord blåbärskräm. Jag bara älskar blåbär.

Att matte kom hem och luktade annan hund tyckte lilla voffsingen inte om. Hon konstaterade att jag luktade annorlunda sen gick hon raka vägen in i vardagsrummet och la sig (trodde jag).

 Istället ägnade hon sig åt att slakta ett lejon hon fick i julklapp. Det har ju i alla fall fått leva tills nu så man får väl vara glad. Städningen får man väl se som en försenad julklapp från mattes älskling eller……..

Jag skulle inte ropat hej vad gäller valparna riktigt så tidigt. Komplikationer tillstötte under kvällen så efter lutfisken blev det en tur till ortens veterinär och sådana utflykter brukar ju sällan gå riktigt snabbt. Nu är jag dock hemma och ska agera taxi senare ikväll när de ska hem igen.

     Äntligen tillbaka till bloggen. Idag har voffsen och jag satt nytt rekord. Det var -21,7 grader när vi gick ut kvällsrundan och så kallt har vi aldrig haft förut. Åtminstone inte inte när vi behövt gå ut. Jag klarar mig ju bra genom att barndomsåren i Härjedalen åtminstone lärde mig det här med kläder. Värre är det för Pyret. Hon har visserligen en ordentlig vinterpäls men tassarna är ju bara. Hon fick köldkramp i alla tassarna i olika omgångar så hon tyckte en kort sväng var helt okej.

Apropå vinterpäls så skulle vi för några veckor sedan ta nya uppställningsbilder till hemsidan. När vi la in bilderna i datorn och skulle välja ut en bild blev man verkligen full i skratt, hemmablind är man ju så det skriker om det, på fotona såg man ett litet lurvigt "monster". Tyvärr så blev det ju bara att välja den bästa bilden och sedan invänta våren då man kanske kan ta en bild på en vältrimmad hund istället. Om hon nu inte börjar löpa så det förhoppningsvis kan bli valpar men ännu så länge håller hon oss på  sträckbänken.

I morgon ska vi äta lutfisk. Pappa i familjen jobbar så då passar vi på. Ska bjuda en kompis ochså som har tre familjemedlemmar mot sig när det blir tal om lutfisk. Här älskar ungarna det. Tänk om de kunde älska surströmming ochså då vore det fulländat.

Usch och fy vad kallt det var att gå kvällspromenaden idag. Jag har brukat skratta åt mina patienter som sagt att de märker när vädret ska slå om men nu känner jag själv. Fick min reumatiska diagnos för två år sedan och jag kan verkligen intyga att min kropp sa att det skulle bli kallt idag.

Igår var vi till verkstaden med vår bil igen, typ gång 100 eller vad det nu är. Den har ju haft den lilla egenheten att bara stanna när den själv haft lust. Verkstaden har dock intygat att det inte varit något fel på bilen för det finns inga felkoder registrerade i databoxen. Moderna bilar är som flygplan, de har "svarta lådor" och om dessa inte visar något är allt okej. Undrar om de resonerar så när flygplan kraschar ochså. Nåväl förra gången bilen var inne hade den stannat definitivt trodde vi, förut har det gått att starta om efter en liten stund men inte denna gång. Stod ju naturligtvis olämpligt parkerade utanför biblioteket men tack vare kompisen Petra fick vi låna bil och bogsera iväg våran till en lämpligare plats. Hem och ringde till verkstaden, numera räcker det med att presentera sig som bilägaren med blå volvon så vet kundmottagarna tom reg nr. Fick tid dan därpå så tidigt i ottan bar det iväg. Skulle precis börja bogsera när vi ändå provade att starta och då funkade bilen!!!!!!!!. Vi åkte dock in och de hittade någon liten kontakt som ej satt ordentligt men det hade absolut inget att göra med att den stannar. Denna gången lyckades dock maken få prata med en mekaniker som faktiskt hade ett tips på vad felet skulle kunna vara. I mittten av förra veckan byttes en nivågivare till bensinpumpen ut och vi trodde allt var frid och fröjd. (Fick dock låna bil när vi skulle på begravningen för att vara säkra på att komma fram). Den stora överrraskningen kom dock när jag tankade fullt första gången efter reparationen. Det stank av bensin i och utanför bilen och vid närmare kontroll visade det sig att det läckte rejält bredvid den utbytta tankarmaturen. Hem och ringa verkstan igen, börjar känna mig tjatig. Igår åkte maken in och då hade de "glömt" en packning och ca 10 l bensin hade runnit ut. Nu är det fixat och bilen gick både till Madde, till klubben och hem igen idag. Det är alltid lika spännande med bilar.